Nya Zeeland

Idag är det molnigt, så det passar bra att planera resten av resan, handla och se om det finns någon restaurang som firar nyårsafton.

Idag börjar vi med att planera nästa resmål. På vägen till turistcentret måste vi äntligen fotografera eller filma den här fantastiska trafikljuset: den gröna figuren springer! I 10 sekunder, sedan växlar displayen och man räknas ned ;-) – i 20 sekunder. Sedan blir trafikljuset rött igen. Man måste komma på den idén först.

Från Visitor Center, där vi får tag på broschyrer från Nya Zeelands ADAC, alltså AA, om boende, fortsätter vi till närmaste internetcafé (internetuppkopplingen på hotellet är visserligen snabb men otroligt dyr). Där undersöker vi bokningsmöjligheterna för hotell i Rotorua, vår planerade nästa station, och njuter av den fantastiska cappuccinon – vi har dock inte lyckats upptäcka skillnaden mellan den och café latte. Därifrån går vi längs hamnen (och väljer restaurang för kvällen, här finns faktiskt restauranger med nyårsspecialerbjudanden!!!) till den stora stormarknaden ”New World”, som vi upptäckte från Sky Tower. Tungt lastade går vi tillbaka till hotellet med ett mellanlandning på AA-centret, där vi får ett gratis medlemskap i 6 månader, för att först boka nästa hotell och njuta av den traditionella kaffet med kakor. Nyårsafton är räddad, champagnen står i kylskåpet!

Även om det inte står någonstans: på nyårsafton är det fyrverkerier. Och det är (bara!!!) vid Sky Tower. I 10 minuter susar och smäller det, på gatorna är det för första gången riktigt trafikstockning, nu kliver även bilisterna ur och beundrar först fyrverkerierna, sedan fortsätter jakten på en parkeringsplats. Gott nytt år 2008!

Nyårspromenad till Domain Park med intressanta växthus, enorma träd och ormbunkar, till Auckland Museum. Därifrån promenad till Mt. Eden, Aucklands högsta vulkankrater. Man får inte gå in i kratern för att inte skada den. Förmodligen har några turister fallit ner där. Tillbaka till hotellet genom ”San Franciscos gator” – även här i Auckland går det upp och ner hela tiden. 

Första gången vi faktiskt kan göra något på nyårsdagen. Heikos ord stämmer: vi är redan nyktra igen, medan alla som stannat hemma inte ens är berusade ännu ;-) Det är återigen strålande blå himmel, solen steker på våra huvuden när vi går genom staden till Park Domain. Det är en stor park mitt i staden, naturligtvis på en kulle, och där finns växthus med växter som planteras i parken, en ormbunkspark och ett tropiskt växthus. Här finns inte bara de vita och blå akapanduserna, som växer vilt överallt längs gatorna och på ängarna, utan också riktigt vackert anlagda trädgårdar. På toppen av kullen ligger Auckland Museum (vi är inga museibesökare).

Däremellan måste vi smörja in oss med solkräm (tyvärr var det lite för sent, eller snarare så var vi för slarviga på vissa ställen). Vi fortsätter mot Mount Eden, den högsta (av de 48) vulkankraterna i Auckland. Den är visserligen bara 196 m hög, men vägen dit är ganska brant. Vid foten av berget och bakom ett lämpligt staket står de heliga korna från Mt. Eden i skuggan – de matas och klappas av stadens barn. - Hittills har vi inte sett ett enda levande får!!! - På ”toppen” av vulkankratern har man återigen en fantastisk panoramautsikt över Auckland, sikten är något dimmig men ändå ganska långt. En asiatisk resegrupp ”omringar” oss högljutt och fotograferande, och det blåser kraftigt här uppe, så vi påbörjar ganska snabbt vägen ner igen, eller tillbaka. Gatorna i Auckland påminner om gatorna i San Francisco – en ständig upp- och nedgång. När man befinner sig i en dal förlorar man också Sky Tower ur sikte, vilket kan leda till mindre omvägar. Promenaden genom ett lugnt bostadsområde och sedan genom databasgatan (först SAP, sedan Oracle Tower) blir något längre än planerat, så vi har verkligen förtjänat våra kaffepauser.

Vi avslutar kvällen med en god flaska rött vin på hotellet och njuter av den sista kvällen på 29:e våningen.

På flygplatsen i Auckland hämtar vi ut vår hyrbil och fortsätter söderut och inåt landet till Rotorua – skitstaden. Här stinker det ibland fruktansvärt från svavelkällorna som bubblar överallt och från svavelviken vid Lake Rotorua.

Lite tidigare än angivet, nämligen redan klockan 12, anländer vi till parkeringsplatsen för biluthyrningsfirman. Adressen på vår kupong hade ändrats under tiden, dessutom skulle vi ha skött pappersarbetet direkt vid flygplatsterminalen – men här är man inte så noga med sådana detaljer, och den trevliga medarbetaren visar oss till den hyrbil vi ska ha de närmaste tre veckorna: en splitterny (800 km på mätaren) Mazda 6 Kombi, eldröd. Det tar ett tag att ställa in sätet och speglarna, packa in allt och naturligtvis se till att allt är lättillgängligt. Flygplatsområdet är fortfarande ganska överskådligt skyltat, men Heiko får anstränga sig till det yttersta med sina navigationskunskaper för att hitta ut från gatorna och komma ut på motorvägen. Vi kör över den flera gånger, men inte alla påfarter är öppna i båda riktningarna och överhuvudtaget... Men Heiko har full kontroll (trots det knappa kartmaterialet). Till en början kör vi på den trafikerade motorvägen, men kort därefter blir det lugnare och huvudtrafiken kommer emot oss. Tydligen återvänder alla weekendresenärer från Coromandel-kusten till staden, och den mötande trafiken regleras av många polisbilar. En gång ser vi till och med en pacecar.

Landskapet präglas av gräsbevuxna kullar där otaliga koherdar betar. Var är fåren?????? Äntligen, efter kanske 100 km, ser vi den första fårflocken i grönskan. Att det ska finnas sammanlagt 40 miljoner får är för tillfället tveksamt. Plötsligt når vi en slätt som sträcker sig så långt ögat når – förvånansvärt, eftersom det hittills bara funnits större eller mindre kullar i sikte. Längs vägarna står de typiska nyzeeländska ormbunks träden, även mindre ormbunkar blandade med mycket undervegetation och större träd. Vi har dock ännu inte upptäckt (eller känt igen) något kauriträd.

Man kan känna lukten av Rotorua, svavlet som ångar från lerhålorna har en stark lukt. Vid infarten till Rotorua upptäcker vi de offentliga varma källorna, från vilka mäktiga ångmoln stiger upp. Det första vi gör i Rotorua är att gå till snabbköpet för att handla middag. Och se där: här finns lamm, i rätt storlek för grillen!