Nya Zeeland

Karta Nya Zeeland

En timmes försening vid avgång, sedan 12 timmars flygning, joggning till anslutningsflyget, ytterligare 10 timmars flygning - till slut vårt mål: Auckland!

Sabine körde oss till flygplatsen vid 10-tiden, sedan fick vi prova på den elektroniska biljetten (de som stod vid disken tog lite längre tid på sig än alla andra). Det gick ganska snabbt för oss, bagaget (båda ryggsäckarna tillsammans) väger ca 25 kg, vi får boardingkorten för båda flygningarna och sedan går vi på toaletten. Planet anländer från New York, lite senare än planerat förstås. Efter en något (ja, det var en bra timme) försenad avgång landade vi på Singapore Changi Airport 12 timmar senare (Gabys snuva kostade ungefär 3 paket näsdukar, hennes näsa är röd). Enligt flygplatskartan var det 3 minuter till den första korsningen, 8 minuter till den andra och ytterligare 8 minuter till den sista korsningen för att komma till gate E28 för flyget till Auckland. Ombordstigningstiden var redan en halvtimme bort, vi kom igenom ”säkerhetskontrollen” (de såg inte tandkrämen;-)) och gick ombord på nästa plan kort därefter. 10 timmar senare (den här gången med bara 2 paket näsdukar) landade vi i Auckland - överraskande nog fanns vårt bagage på planet, tydligen det sista som lastades, Heiko får tag på ryggsäckarna snabbare än Gaby är på toaletten. Detta var dock inte så lysande, eftersom Heiko blev ”kontaktad”, dvs. kontrollerad, av en tulltjänsteman som, liksom passkontrollanten före honom, frågade var vi bodde - och var ganska irriterad eftersom vi inte hade angett hotellet på importcertifikatet. Två av oss var uppenbarligen mer trovärdiga, så en kort stund senare nådde vi taxin och kunde checka in på hotellet kl. 01.00. Från framsidan och på natten är det ganska oansenligt - men vi har ett rum på 29: e våningen! Första bilden från 29:e våningen: Sky Tower, med sina 328 meter (inklusive antenn) den högsta byggnaden på södra halvklotet. Vi bjöd på ett välkommet rödvin från minibaren innan vi alla föll i säng. Det är inte bara Gabys näsa som är medtagen av allt snörvlande, även knäna har tagit ganska mycket stryk under den långa flygresan.

Karta Auckland

Tröttheten sitter i benen och vi orkar inte med mer än korta promenader genom centrum och Albert Park, som ligger precis intill hotellet. Vi måste fortfarande se till att vi har tillräckligt med mat till frukost, utforska Sky Tower och annars bara se till att vi får middag - belgisk mörk öl med gulasch;-)

Den första promenaden direkt efter frukosten på hotellet (nyzeeländarna har en annan uppfattning om frukost än vi!) går genom stadens centrum mot hamnen. (Våra knän gör ont, alla våra lemmar är stela, vi är hundtrötta.) Ascott Metropolis Hotel ligger mitt i stadskärnan, stora shoppinggator med massor av färgglada butiker, massor av kaféer och ett myller av aktivitet överallt. I hamnen frågar vi om färjorna och en rundtur i hamnen, men återvänder ganska snabbt till hotellet för att hämta vår kamera och ryggsäck. Vi är också otroligt trötta. Bilderna från kvällen innan upprepas i dagsljus, varefter vi först promenerar genom Albert Park, som ligger i direkt anslutning till hotellet. Parken sträcker sig över en av de otaliga kullarna, den såg inte så brant ut uppifrån. Det ligger mörka moln över staden - det är ganska behagligt i skuggan, solen är redan riktigt varm. Resten av promenaden tar oss genom shoppinggatorna på jakt efter en stormarknad. Det finns många små marknader här, men urvalet av ost och korv/skinka är lite dåligt. Vi passerar också Sky Tower och Sky City. På 190 meters höjd finns en restaurang och ytterligare två barer och caféer i det omedelbara ”grannskapet”. Vi hoppar nog över fallskärmshoppningen - Gaby får bara hoppa bungyjump sista dagen på sin semester - om något skulle hända;-) Här är det också ett fritt fall på ett rep som bromsas strax före nedslaget.

Under tiden har vinden blåst bort alla moln och från vårt hotellrum har vi en otrolig utsikt över de omgivande kullarna, Albert Park, Sky Tower och havet - resten har vi inte utforskat än. Dagens motto är: somna bara inte!

Till middag letar vi upp en restaurang inte långt bort. Det visar sig vara en belgisk ölrestaurang, men det spelar ingen roll nu, huvudsaken är att vi kommer i säng tidigt!

Solen skiner, vilket är perfekt för en hamntur och framför allt för en panoramautsikt från Sky Tower. Sedan vidare till förorten Devonport med de två vulkaniska kullarna Mt. Victoria och North Head, en trevlig promenad längs stranden och en thailändsk middag. Tillbaka på hotellet dricker vi en bra flaska vin och somnar runt 11.

Idag är vi mycket piggare, jetlaggen börjar avta. Efter en hemlagad frukost beger vi oss ut: först till hamnen för att köpa biljetter till hamnturen (90 minuter, 60 dollar). Turen startar klockan 13:30, så vi har två timmar på oss att åka upp till Sky Tower. Efter en kort promenad till Sky City köper vi biljetter för att komma upp till huvuddäcket (186 meter) och även för att besöka Skydeck på 194 meters höjd (totalt 56 dollar). Med hissen åker vi snabbt upp, i botten finns ett glasfönster så att man kan se vägen upp. När vi väl är uppe njuter vi av den fantastiska panoramautsikten över Auckland, som är mycket större än vi hade föreställt oss. Nu är det dags för fotografering: Harbour Bridge, hamnen, Hilton Hotel, vårt hotell Ascott Metropolis, Albert Park, det ryska segelfartyget Pallaka, takträdgårdarna – allt ska fotograferas. Och det naturligtvis från båda nivåerna. Det är imponerande med det djupa gröna havet med alla små och stora segelbåtar, yachter och enorma containerskepp.

Sedan återvänder vi till hamnen och går ombord på färjan för rundturen. Vi passerar Hilton Hotel, som består av två komplex förbundna med en gångbrygga på halva höjden. På taket av denna förbindelse finns en pool – det ljusblå vattnet glittrar i solen. Turen fortsätter genom hamnen med några enorma segelbåtar, inklusive några som tidigare deltagit i America's Cup. Under Harbour Bridge finns en skylt som förklarar att det normalt erbjuds bungy jumping under bron. Eftersom det inte finns någon lina nedhängande idag, hoppar förmodligen ingen idag. Bron var ursprungligen utrustad med 4 körfält (byggd på 1950-talet). Eftersom många invånare i Auckland har flyttat till andra sidan, har bron nu utökats med 2 körfält på varje sida.

Här vid bron övergår Tasmanhavet till Stilla havet. Vi passerar klipp sluttningar där vackra villor är byggda, vilket ger en fantastisk havsutsikt med Aucklands skyline. Efter vändpunkten passerar vi några öar, halvön Devonport, vulkanön Rangitoto och runt Bean Rock Lighthouse, där några dykare har varit. Efter att ha passerat några containerskepp återvände vi till Viaduct Wharf, där vi gick iland för att strax därefter åka färjan till Devonport.

Devonport består främst av en strandpromenad med motsvarande villor på ena sidan, en gata med butiker och restauranger, och de två gamla vulkanerna Mount Victoria och North Head. Båda kullarna var utrustade som en utpost för att försvara staden mot en rysk invasion med kanoner och bunkrar. Idag är det främst den vackra panoramautsikten som är anledningen till att klättra upp till "topparna".

Efter en kort paus under ett träd på stranden – solen är riktigt het, den första solskyddskrämen (LSF 30) har nu applicerats – beger vi oss tillbaka till Victoria Road och till en thairestaurang. Vinet är inte direkt något att rekommendera, så vi bestämmer oss för att köpa en bra flaska i någon av de små mataffärerna i centrum och avslutar dagen i hotellrummet med en bra Merlot från "Mud House".