Nyårspromenad till Domain Park med intressanta växthus, enorma träd och ormbunkar, till Auckland Museum. Därifrån promenad till Mt. Eden, Aucklands högsta vulkankrater. Man får inte gå in i kratern för att inte skada den. Förmodligen har några turister fallit ner där. Tillbaka till hotellet genom ”San Franciscos gator” – även här i Auckland går det upp och ner hela tiden.
Första gången vi faktiskt kan göra något på nyårsdagen. Heikos ord stämmer: vi är redan nyktra igen, medan alla som stannat hemma inte ens är berusade ännu ;-) Det är återigen strålande blå himmel, solen steker på våra huvuden när vi går genom staden till Park Domain. Det är en stor park mitt i staden, naturligtvis på en kulle, och där finns växthus med växter som planteras i parken, en ormbunkspark och ett tropiskt växthus. Här finns inte bara de vita och blå akapanduserna, som växer vilt överallt längs gatorna och på ängarna, utan också riktigt vackert anlagda trädgårdar. På toppen av kullen ligger Auckland Museum (vi är inga museibesökare).
Park Domain, växthus
Park Domain, Victoria lilja
Park Domain, växthus
Utsikt från Mt. Eden
Vägen till Mt. Eden, Pohutukawa-träd
Däremellan måste vi smörja in oss med solkräm (tyvärr var det lite för sent, eller snarare så var vi för slarviga på vissa ställen). Vi fortsätter mot Mount Eden, den högsta (av de 48) vulkankraterna i Auckland. Den är visserligen bara 196 m hög, men vägen dit är ganska brant. Vid foten av berget och bakom ett lämpligt staket står de heliga korna från Mt. Eden i skuggan – de matas och klappas av stadens barn. - Hittills har vi inte sett ett enda levande får!!! - På ”toppen” av vulkankratern har man återigen en fantastisk panoramautsikt över Auckland, sikten är något dimmig men ändå ganska långt. En asiatisk resegrupp ”omringar” oss högljutt och fotograferande, och det blåser kraftigt här uppe, så vi påbörjar ganska snabbt vägen ner igen, eller tillbaka. Gatorna i Auckland påminner om gatorna i San Francisco – en ständig upp- och nedgång. När man befinner sig i en dal förlorar man också Sky Tower ur sikte, vilket kan leda till mindre omvägar. Promenaden genom ett lugnt bostadsområde och sedan genom databasgatan (först SAP, sedan Oracle Tower) blir något längre än planerat, så vi har verkligen förtjänat våra kaffepauser.
Vi avslutar kvällen med en god flaska rött vin på hotellet och njuter av den sista kvällen på 29:e våningen.