Jag har ju inte berättat något om den svenska kursen. Svenska som andra språk 1, kursen som i kommunen Sunne bara är tillgänglig som webbkurs. Man gör en ansökan, den ansvarige anmäler de intresserade, och kommunen betalar kursen för alla deltagare. Det finns möjligheten att välja mellan heltid (100%), med en längd av 5 veckor, 50% eller 25% med motsvarande längre tid. Vi valde det längsta alternativet, två timmar om dagen får man definitivt till. Anmälningsinformationen och länken skickas sedan till din e-postadress, du loggar in via en webbläsare, och sedan kan det börja.
Webbkursen är indelad i fem delar, med ett exakt slutdatum, efter vilket varje del måste vara klar. Dessutom måste man läsa tre böcker, totalt ungefär 800 sidor. Det finns också förslag på några sidor, men ingen bok är obligatorisk att läsa. Jag valde en ungdomsbok av Roald Dahl ("Häxorna", The Witches), en deckare av Donna Leon ("Dödlig bekantskap", Death and Deception) och en roman av en svensk (åtminstone trodde jag det) författare ("Svinalängorna", finns inte på tyska, författarens familj flyttade från Finland till Sverige på 1970-talet).
Vi började med stor entusiasm. Besvikelsen kom snabbt med den första introduktionsvideon. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig på orden som medarbetaren på språkskolan riktade till deltagarna, alltså till mig. Efter en kort tid sysselsatte mitt hjärna uteslutande en fråga: hör man diskmaskinen i bakgrunden, sitter damen i en tekök? Eller har hon råkat sitta i ett rum bredvid toaletten? Tyvärr förblir denna gåta olöst än idag.
Foliepresentationen för kursen är skapad med Adobe-programvara, alla möjligheter att skriva ut undertrycks. Självklart kan man inte helt förhindra att man tar en skärmbild och skriver ut den – så tillverkaren kunde ha sparat den ansträngningen. Förutom folierna, där lektionerna/innehållet förklaras kortfattat, finns det också några sidor med övningar. Till övningarna finns inga lösningar, och i en övning har jag fortfarande ingen aning om hur det ska vara rätt. Antalet möjliga kombinationer var helt enkelt för stort, och från innehållet i folierna och läroboken kunde jag inte härleda lösningen. Däremot kan du lösa dessa uppgifter om och om igen. Kursen åtföljs av en fastställd lärobok. I varje del av kursen anges vilka sidor som ska läsas – det är inte bara slumpmässigt, ibland presenteras tidigare grundläggande kunskaper senare eller inte alls. Man bör alltså ha tränat på att läsa läroböcker självständigt.
I slutet av varje kursdel finns en uppgift och ett test. Testet består av flervalsfrågor om texter som ska läsas i förväg. Därför är testet otroligt snabbt att rätta, direkt efter att du tryckt på slutknappen – även om svaren på frågorna enligt min åsikt ger utrymme för tolkning.
De efterföljande uppgifterna/uppdragen var förvånansvärt omfattande – det hade varit fördelaktigt om man hade uppmärksammat detta i förväg, att det är bäst att börja med uppgiften. För att slutföra hela kapitlet finns en fast tidsgräns, efter vilken det stängs. Om man visste att uppgifterna tog mycket tid, skulle man inte hamna i panik precis innan tiden tar slut. Dessutom är beroendet av att uppgiften inte kan påbörjas förrän efter testet för mig helt oförståeligt.
Korrektionen av uppgiften/uppdraget sker också otroligt snabbt. Vår lärare lade till en standardkommentar under varje del av uppgiften, identiska texter för Heiko och mig, och skickade det tillbaka till oss. Vår förväntan om att de delvis mycket omfattande texterna skulle korrigeras av honom besannades inte. Av detta kan vi dra slutsatsen att vi är kapabla att skriva texter. Kvaliteten på stavning och grammatik spelar uppenbarligen ingen roll.
Det är också intressant att se hur kursen bedöms. Det finns en bedömningsmatris där det i text beskrivs vilka färdigheter som krävs för att få olika betyg. Jag tyckte att det var mer än demotiverande att vi, efter den första delen av kursen, bara precis klarade oss till det sämsta betyget. Därefter mejlade jag vår lärare och frågade hur den här bedömningsmatrisen skulle tolkas. Han svarade att det fanns en bedömningsmatris som jag kunde läsa igenom. Om det inte framgår tydligt av dessa rader vad jag tycker om den här kursen: ingenting, det är en stor tidsförlust för mig och mycket pengar som kastas bort för kommunen. Men alla som vill studera i Sverige måste genomföra och klara de totalt 3 kurserna. Vi gjorde det bara av intresse för språket. Därför slutade det för mig efter den första delen. Min personliga åsikt: Arbeta med proffs! Och det gäller både den fackliga utformningen av kursen (det finns definitivt fel i presentationerna) och den tekniska implementeringen på webbportalen. Till exempel var testet för del 1 inte tillgängligt när vi behövde genomföra det, och vår tid för det rann ut. Det var inte helt begripligt när testet kunde användas igen, eftersom en varningsmeddelande syntes på startsidan i mer än två månader, trots att meddelandet inte längre var aktuellt. Dessa brister i kursen, kombinerat med en helt ointresserad, demotiverande (och kanske resignerad?) lärare, gör att jag skulle ge kursen ett underkänt betyg, om jag fick betygsätta den.
En kuriös anekdot: Det fanns en uppmaning att bedöma kursen. Efter att ha klickat mig fram genom de 15 sidorna tre gånger och även kontinuerligt skrivit mina kritiska kommentarer, kraschade sidan i slutändan, och jag gav upp i frustration. Jag misstänkte att alla negativa omdömen skulle sorteras bort. Men efter att ha tänkt efter lite mer, tror jag inte att IT-teamet klarar av en så enkel funktion.
De sista dagarna i kursen är extra tuffa. Det är fortfarande mörkt på morgonen när vi ger oss iväg, och nattfrosten gör det inte lättare. Vi upptäcker att bilens kupévärmare bara fungerar om tanken inte är helt tom. Man får inte dö dumt! Lyckligtvis finns det också sätesvärme, så det är bara händerna på ratten som blir kalla – vilket Heiko inte bryr sig så mycket om ;-).
Och så är det dags, vi åker till Sunne för att göra proven. Torsdagen den 26 oktober är provet i läsförståelse. Först har vi 60 minuter på oss att läsa igenom häftet med ungefär 20 sidor. Det innehåller flera olika texter, och den sista och mest komplicerade handlar om Sophies Scholls sista dagar. Sedan har vi en 15 minuters paus, och därefter 100 minuter på oss att svara på frågor om texterna, bland annat med hjälp av flervalsfrågor. Det finns totalt 52 poäng, och de flesta svar är värda två poäng. På vägen hem jämför Heiko och jag våra svar – vi kan definitivt inte båda få full poäng…
Nästa dag står skrivandet i fokus: vi får tre ämnen att välja mellan, en novell, en argumenterande text eller ett brev till rektorn. Vi får 300 minuter på oss, plus 20 minuters paus, som vi använder till att upptäcka att hela kursen – förutom Mohammad – skriver ett brev till rektorn. Heiko och jag tycker att det är svårare att inte få skriva på datorn den här gången, vi måste lämna in alla handskrivna papper. Men efter det är det i alla fall helg.
Den sista provet äger rum på tisdagen den 31 oktober. Enligt läraren är det provet som vi kommer att klara bäst, nämligen talprovet. För att vara ärlig kan vi inte riktigt se att det ska vara vår bästa kunskap, men kanske vill han bara uppmuntra oss. Vi får alla sex olika texter som vi ska läsa och förstå inom 30 minuter. Sedan sätter vi oss alla i en ring, och jag får börja läsa sammanfattningen (som är förberedd) för de andra. Jag tyckte att texten var ganska komplicerad, jag var tvungen att slå upp några ord och anstränga mig för att förstå allt. Jag förstod inte hur de andra skulle kunna förstå texten utifrån den korta sammanfattningen, men men. Och sedan började den roliga frågerundan. En diskussionsfråga var förberedd, som jag också fick läsa upp, och sedan fick jag först ge min personliga åsikt om den, alltså svara på den själv – och sedan fråga alla mina medstuderande i tur och ordning. Vad jag skulle göra om jag märkte att någon inte förstod frågan och svarade på något helt annat, var inte specificerat i förväg. Nåväl, jag verkar inte ha förklarat mig ordentligt och försökte igen och upprepade sedan frågan. Uppenbarligen spelade det ingen roll för slutbedömningen, jag utelämnade bidraget i min sammanfattning av diskussionen och var otroligt lättad när det äntligen var över. Heiko fick vara nummer två, innan pausen. Han verkade kunna förklara det bättre, även om det är svårt att ge ett tydligt svar när man ska diskutera för- och nackdelar. Sammantaget klarade vi oss bra, ingen underkändes, och på torsdagen diskuterade vår lärare resultaten med var och en i detalj. Heiko och jag fick alla tre A:n, med totalbetyget A, vilket är en bra förutsättning för att ta oss an nästa kurs.
Även om vi redan började lära oss svenska på VHS i Tyskland, är det alltid en utmaning att prata med svenskar. Det är särskilt svårt att prata i telefon, speciellt med riktiga värmlänningar. Värmland ligger vid norska gränsen, och det norska inflytandet hörs och känns överallt. Tyvärr har det inte så mycket gemensamt med standardsvenskan…
Så vi bestämde oss för att åka hit och anmäla oss till den svenska kursen för invandrare (Svenska för invandare, SFI). Den första utmaningen: öppettiderna är angivna på dörren, men de gäller inte alltid. Vi behövde fem försök innan vi var på plats vid rätt tidpunkt. Vissa dagar är det öppet på förmiddagen, andra eftermiddagar, och det är mellan två och fyra timmar. Men det finns också "bryggdagar" (helgdagar), fortbildningar eller kortsiktiga ändringar från eftermiddag till förmiddag. Uppenbarligen är det för mycket arbete att annonsera allt detta på internet. Även i den lokala tidningen – som vi ofta läser, och där all viktig information publiceras, från gudstjänster till matscheman för lunchserveringen, till julmarknader och beställningar av ekologiskt lammkött – skrivs det inte om öppettider. Men i juni var det äntligen så långt att vi kunde börja lära oss svenska. Intagningen skedde i form av ett kort samtal med de två kursledarna, och vi fick veta att vi antingen skulle gå i D-kursen eller Svagrund.
Fördelningen av kurserna är enhetligt reglerad i hela landet: A-kursen är för analfabeter, B-kursen är för alla som kan läsa och skriva, men som har en låg utbildningsnivå i sitt hemland, C-kursen är för alla med en gymnasieutbildning, D-kursen är för alla med en akademisk utbildning. Svagrund kommer sedan därefter och är grunden för de tre ytterligare stegen som man behöver för att kunna studera i Sverige. Vi vet inte riktigt var namnen Sva grund, Sva 1, Sva 2 och Sva 3 kommer ifrån, förmodligen en förkortning för "svenska". På internet läser man alltid om SAS (svenska som andra språk), men vi har också vant oss vid det. Och kursen vi började med var då faktiskt svagrund.
Det mest utmanande med kursen är att den börjar klockan 8 på morgonen! Med en restid på 40 minuter är det verkligen en utmaning. Lyckligtvis är det en dag i veckan som vi har hemuppgifter, så vi behöver inte åka till Sunne, och vi kan vakna lite mer avslappnat och lära oss svenska hemma.