Jag har ju inte berättat något om den svenska kursen. Svenska som andra språk 1, kursen som i kommunen Sunne bara är tillgänglig som webbkurs. Man gör en ansökan, den ansvarige anmäler de intresserade, och kommunen betalar kursen för alla deltagare. Det finns möjligheten att välja mellan heltid (100%), med en längd av 5 veckor, 50% eller 25% med motsvarande längre tid. Vi valde det längsta alternativet, två timmar om dagen får man definitivt till. Anmälningsinformationen och länken skickas sedan till din e-postadress, du loggar in via en webbläsare, och sedan kan det börja.

Webbkursen är indelad i fem delar, med ett exakt slutdatum, efter vilket varje del måste vara klar. Dessutom måste man läsa tre böcker, totalt ungefär 800 sidor. Det finns också förslag på några sidor, men ingen bok är obligatorisk att läsa. Jag valde en ungdomsbok av Roald Dahl ("Häxorna", The Witches), en deckare av Donna Leon ("Dödlig bekantskap", Death and Deception) och en roman av en svensk (åtminstone trodde jag det) författare ("Svinalängorna", finns inte på tyska, författarens familj flyttade från Finland till Sverige på 1970-talet).

Vi började med stor entusiasm. Besvikelsen kom snabbt med den första introduktionsvideon. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig på orden som medarbetaren på språkskolan riktade till deltagarna, alltså till mig. Efter en kort tid sysselsatte mitt hjärna uteslutande en fråga: hör man diskmaskinen i bakgrunden, sitter damen i en tekök? Eller har hon råkat sitta i ett rum bredvid toaletten? Tyvärr förblir denna gåta olöst än idag.

Foliepresentationen för kursen är skapad med Adobe-programvara, alla möjligheter att skriva ut undertrycks. Självklart kan man inte helt förhindra att man tar en skärmbild och skriver ut den – så tillverkaren kunde ha sparat den ansträngningen. Förutom folierna, där lektionerna/innehållet förklaras kortfattat, finns det också några sidor med övningar. Till övningarna finns inga lösningar, och i en övning har jag fortfarande ingen aning om hur det ska vara rätt. Antalet möjliga kombinationer var helt enkelt för stort, och från innehållet i folierna och läroboken kunde jag inte härleda lösningen. Däremot kan du lösa dessa uppgifter om och om igen. Kursen åtföljs av en fastställd lärobok. I varje del av kursen anges vilka sidor som ska läsas – det är inte bara slumpmässigt, ibland presenteras tidigare grundläggande kunskaper senare eller inte alls. Man bör alltså ha tränat på att läsa läroböcker självständigt.

I slutet av varje kursdel finns en uppgift och ett test. Testet består av flervalsfrågor om texter som ska läsas i förväg. Därför är testet otroligt snabbt att rätta, direkt efter att du tryckt på slutknappen – även om svaren på frågorna enligt min åsikt ger utrymme för tolkning.

De efterföljande uppgifterna/uppdragen var förvånansvärt omfattande – det hade varit fördelaktigt om man hade uppmärksammat detta i förväg, att det är bäst att börja med uppgiften. För att slutföra hela kapitlet finns en fast tidsgräns, efter vilken det stängs. Om man visste att uppgifterna tog mycket tid, skulle man inte hamna i panik precis innan tiden tar slut. Dessutom är beroendet av att uppgiften inte kan påbörjas förrän efter testet för mig helt oförståeligt.

Korrektionen av uppgiften/uppdraget sker också otroligt snabbt. Vår lärare lade till en standardkommentar under varje del av uppgiften, identiska texter för Heiko och mig, och skickade det tillbaka till oss. Vår förväntan om att de delvis mycket omfattande texterna skulle korrigeras av honom besannades inte. Av detta kan vi dra slutsatsen att vi är kapabla att skriva texter. Kvaliteten på stavning och grammatik spelar uppenbarligen ingen roll.

Det är också intressant att se hur kursen bedöms. Det finns en bedömningsmatris där det i text beskrivs vilka färdigheter som krävs för att få olika betyg. Jag tyckte att det var mer än demotiverande att vi, efter den första delen av kursen, bara precis klarade oss till det sämsta betyget. Därefter mejlade jag vår lärare och frågade hur den här bedömningsmatrisen skulle tolkas. Han svarade att det fanns en bedömningsmatris som jag kunde läsa igenom. Om det inte framgår tydligt av dessa rader vad jag tycker om den här kursen: ingenting, det är en stor tidsförlust för mig och mycket pengar som kastas bort för kommunen. Men alla som vill studera i Sverige måste genomföra och klara de totalt 3 kurserna. Vi gjorde det bara av intresse för språket. Därför slutade det för mig efter den första delen. Min personliga åsikt: Arbeta med proffs! Och det gäller både den fackliga utformningen av kursen (det finns definitivt fel i presentationerna) och den tekniska implementeringen på webbportalen. Till exempel var testet för del 1 inte tillgängligt när vi behövde genomföra det, och vår tid för det rann ut. Det var inte helt begripligt när testet kunde användas igen, eftersom en varningsmeddelande syntes på startsidan i mer än två månader, trots att meddelandet inte längre var aktuellt. Dessa brister i kursen, kombinerat med en helt ointresserad, demotiverande (och kanske resignerad?) lärare, gör att jag skulle ge kursen ett underkänt betyg, om jag fick betygsätta den.

En kuriös anekdot: Det fanns en uppmaning att bedöma kursen. Efter att ha klickat mig fram genom de 15 sidorna tre gånger och även kontinuerligt skrivit mina kritiska kommentarer, kraschade sidan i slutändan, och jag gav upp i frustration. Jag misstänkte att alla negativa omdömen skulle sorteras bort. Men efter att ha tänkt efter lite mer, tror jag inte att IT-teamet klarar av en så enkel funktion.