De sista dagarna i kursen är extra tuffa. Det är fortfarande mörkt på morgonen när vi ger oss iväg, och nattfrosten gör det inte lättare. Vi upptäcker att bilens kupévärmare bara fungerar om tanken inte är helt tom. Man får inte dö dumt! Lyckligtvis finns det också sätesvärme, så det är bara händerna på ratten som blir kalla – vilket Heiko inte bryr sig så mycket om ;-).

Och så är det dags, vi åker till Sunne för att göra proven. Torsdagen den 26 oktober är provet i läsförståelse. Först har vi 60 minuter på oss att läsa igenom häftet med ungefär 20 sidor. Det innehåller flera olika texter, och den sista och mest komplicerade handlar om Sophies Scholls sista dagar. Sedan har vi en 15 minuters paus, och därefter 100 minuter på oss att svara på frågor om texterna, bland annat med hjälp av flervalsfrågor. Det finns totalt 52 poäng, och de flesta svar är värda två poäng. På vägen hem jämför Heiko och jag våra svar – vi kan definitivt inte båda få full poäng…

Nästa dag står skrivandet i fokus: vi får tre ämnen att välja mellan, en novell, en argumenterande text eller ett brev till rektorn. Vi får 300 minuter på oss, plus 20 minuters paus, som vi använder till att upptäcka att hela kursen – förutom Mohammad – skriver ett brev till rektorn. Heiko och jag tycker att det är svårare att inte få skriva på datorn den här gången, vi måste lämna in alla handskrivna papper. Men efter det är det i alla fall helg.

Den sista provet äger rum på tisdagen den 31 oktober. Enligt läraren är det provet som vi kommer att klara bäst, nämligen talprovet. För att vara ärlig kan vi inte riktigt se att det ska vara vår bästa kunskap, men kanske vill han bara uppmuntra oss. Vi får alla sex olika texter som vi ska läsa och förstå inom 30 minuter. Sedan sätter vi oss alla i en ring, och jag får börja läsa sammanfattningen (som är förberedd) för de andra. Jag tyckte att texten var ganska komplicerad, jag var tvungen att slå upp några ord och anstränga mig för att förstå allt. Jag förstod inte hur de andra skulle kunna förstå texten utifrån den korta sammanfattningen, men men. Och sedan började den roliga frågerundan. En diskussionsfråga var förberedd, som jag också fick läsa upp, och sedan fick jag först ge min personliga åsikt om den, alltså svara på den själv – och sedan fråga alla mina medstuderande i tur och ordning. Vad jag skulle göra om jag märkte att någon inte förstod frågan och svarade på något helt annat, var inte specificerat i förväg. Nåväl, jag verkar inte ha förklarat mig ordentligt och försökte igen och upprepade sedan frågan. Uppenbarligen spelade det ingen roll för slutbedömningen, jag utelämnade bidraget i min sammanfattning av diskussionen och var otroligt lättad när det äntligen var över. Heiko fick vara nummer två, innan pausen. Han verkade kunna förklara det bättre, även om det är svårt att ge ett tydligt svar när man ska diskutera för- och nackdelar. Sammantaget klarade vi oss bra, ingen underkändes, och på torsdagen diskuterade vår lärare resultaten med var och en i detalj. Heiko och jag fick alla tre A:n, med totalbetyget A, vilket är en bra förutsättning för att ta oss an nästa kurs.