På fredagskvällen startar cykelloppet runt Vättern, som är cirka 300 km långt. Klockan 22 startar proffsen, och från klockan 1 på lördag morgon startar amatörerna i grupper. Vi får tyvärr inte reda på exakt hur banan går. Men den verkar gå via vägen till nationalparken, så vi bestämmer oss för att förlänga vistelsen till måndag. På lördagen går vi till vägen och hejar högt på cyklisterna. De andra åskådarna, som redan sitter med stolar längs banan, är fortfarande lite återhållsamma, men mina jubelrop och applåder är tydligen smittsamma och de ansluter sig till vårt jubel. Cyklisterna kan fortfarande skratta, tacka och vinka – trots att de har 90 km kvar och det går lätt uppför. Jag tycker det är lite konstigt att trafiken inte stoppas eller spärras av på något sätt. Bilar, lastbilar och bussar kör bakom och bredvid cyklisterna, det skulle inte vara något för mig.

Under promenaden passerar vi en kapell mitt i skogen, Ösjökapell, som ligger pittoreskt omgiven av träd och har en liten kyrkogård. Några meter längre upp på tävlingsbanan kommer vi tillbaka till vägen och fotograferar en grupp som just passerar.