På tisdagen gav vi oss av mot Mecklenburger-sjönområdet med målet Waren vid Müritz. Müritz är Tysklands största sjö, som ligger helt inom Tyskland. Det visste jag inte innan. Vi fick en plats framför bommen till Campingplatz Ecktannen, och en stor broschyr med diverse kuponger från regionen - man får ju trots allt något för turistskatten. Vi utforskade campingplatsen, som ligger i nationalparken Müritz, inklusive restaurangerna. Det vi först märkte var de otroligt många myggorna, som både attackerade mina korta byxor och öppningarna i halsen på tröjorna. Det förstörde promenaden lite, men vi var tvungna att gå genom skogen för att komma tillbaka, och vi smorde oss först ordentligt med Staphisagria. Vissa stick var bara synliga en kort stund, men mina ben verkar ha fått extremt mycket myggbett, vilket resulterade i stora områden som också var ömma.

På onsdagen började vi med en "kontorsdag", med att rensa upp alla brev och dokument som vi hittills bara hade stoppat in i kontorsfacket. Försäkringsräkningen måste också betalas, men sen var den saken avklarad. Vägen in till centrum ledde först längs en lång byggstängsel. En Düsseldorfer-entreprenör bygger där 184 bostäder - man måste verkligen vara mitt i det... Sedan gick vi genom några små gator, överallt erbjöds semesterlägenheter, och sedan kom hamnen med en enorm betongbyggarbetsplats, troligen lyxbostäder direkt vid hamnen, ja. På andra sidan hamnen fanns flera restauranger och glassbarer med stora uteserveringar - och höga priser. Vi var ganska besvikna på glassen (bara två kulor) och gav oss sedan iväg till postkontoret, genom trevliga shoppinggator och förbi det centrala torget. Vi börjar gilla det här stället, så vi förlänger vår plats en natt.

På torsdagen hittade vi en vacker runda i nationalparken, där vi inte bara upptäckte underbara stigar och skogar, utan också två små sjöar med en inbjudande rastplats. Vi tävlade också mot varandra. På vissa delar av stigen var myggorna outhärdliga. Jag slog myggorna från Heikos axlar och rygg, men inte alltid i tid. Då vill man verkligen skynda på stegen och vara glad när sticken inte blir alltför stora och bestående. Till kvällen valde vi en fiskrestaurang, direkt vid postkontoret i en innergård. Fisken smakade jättegott, men det var lite kyligt. Men när vi promenerade tillbaka till vår plats blev vi varma igen. Idag slog vi också vårt nya stegrekord: över 25 000 steg (enligt hälsoappen).