Under tiden är vi mycket snabbare och mer vana vid att packa och åka iväg. Från Schweinfurt åker vi via Geiselwind till Schlüsselfeld till PhoeniX servicecenter. Där blir vi uppskjuten till torsdag (normalt väntar man på en verkstadstid i 10-12 veckor, vi är ändå lite före i kön) på grund av det defekta låset på skåpet och kranen. Är det verkligen tröst att få vänta så länge på en verkstadstid? Jag upplever det mer som en förolämpning.

Så vi åker vidare till Bad Windsheim, via smala, delvis kraftigt skadade landsvägar. Utmaningen med mötande stora transportfordon räcker för ett tag. I Bad Windsheim testar vi den legendariska PhoeniX-husbilsplatsen direkt vid Franken-Therme. Trots förväntningarna är platschefen väldigt vänlig, förklarar detaljer om vattentanken och de olika slangkropparnas dimensioner och rekommenderar den sevärda museikyrkan – förutom alla kuponger från alla möjliga butiker i Bad Windsheim som ingår i parkeringsavgiften. Man kommer inte bara billigare in på termerna, utan också på kaffe, vin och mat.

Förbi termerna går det genom den sevärda kurparken med örtagård, som för närvarande inte är helt välskött, en kaktusodling och enorma krukor med yucca-palmer och benjaminer. I slutet av kurparken finns järnvägsstationen, och därifrån går det direkt in i de gamla stadsgatorna. När man promenerar genom staden får man intrycket att de har bestämt sig för att sätta en parkeringsmätare, brevlåda, lykta eller annan skylt framför varje särskilt vackert korsvirkeshus. Det är roligt! Väderet växlar ständigt mellan mörka moln med kraftigt regn, vind och strålande solsken. Man kan då väldigt bra utnyttja regnet för att skriva ett inlägg till webbsidan.